Valborg

Firande i Lassas

Jag slapp igen :)

Konsekvenser...

...av sitt handlande. Om man går ut med sina kollegor, äter gott och dricker ett (läs flera) glas rött. Bör man då förvänta sig att det blir lätt att gå upp och åka till jobbet dagen efter? Förväntar man sig det så får man ju skylla sig själv. Jag har till och med lite huvudvärk. Det brukar jag ju inte få normalt... Men trevligt var det :)

JO!!!

Sen blev det ju inget Madeira, men det blev Malta :)

Mamma har bokat om och vi får vår lilla tripp tillslut.

Lite hopp och glädje i ensamheten!!!

Funderar lite...

Jag sitter här på min rast. Borde kanske ligga i soffan och vila, men av någon anledning blir det ju inte så. Försöker dra mig till minnas när jag slutade med Kyäni, när jag började få problem med min sömn osv. Försöker finna lösningar på min hälsa. Någonstans inser jag väl att jag faktiskt inte är den där Superkvinnan som jag egentligen gärna skulle vilja vara.

Det spelar ingen roll hur jag lägger upp mina dagar, jag räcker iallafall inte till.

- Jag kan inte jobba mindre, det är ju en ekonomisk fråga givetvis.
- Jag kan inte bara strunta i mina tjejer (och killar), det är ju de som blir lidande.
- Jag kan heller inte bara strunta i hemmet och mina egna barn, av självklara anledningar.

Så vart ska jag hyvla någonstans??!!

Jag vill ju liksom bara göra det som blir bäst för alla.... Men vad är bäst för mig?

Utflykt

Terapi för själen! :) Kunde inte valt en bättre dag...

Tungt...

Förmiddagskaffet intogs redan halv nio idag. Så sliten... 8 timmar i barngrupp väntar. Därefter 30 minuter innan träning på Konstgräset. Snabbt hem, dusch och iväg tillbaka till jobbet. Idag är verkligen en sån dag som man skulle behöva bil och en assistent. Men maken kanske behöver bilen någon gång under dagen och det finns ju ingen anledning för honom att kanske hjälpa. Men hans åsikter är ju de samma... Inget nytt, bara gilla läget. Som alltid......

Starta dagen!

Finns inget som ger din dag en så bra början som en skön låt! För min del var det idag: Superstitious - Europe! Högsta volym i bilen :) Ler lite iaf...

Hemmapremiär!

Sandviken-Västerås

MADEIRA

Dit skulle ju mor, syster och jag åka i mitten av maj. Största oron var ju att den där j**la vulkanen skulle fortsätta jävlas.

Men så visar det sig att resan blev inställd av resebolaget!!!! För att intresset hade varit för lågt :(

FFFF******NNNNN!!!!!

Jag behövde verkligen detta!!!!

Mor skulle kolla upp lite under morgondagen. Hoppas på något trevligt ersättnings-resemål :)

Så mycket information!

Hur ska vi som föräldrar kunna sålla vad som bör prioriteras. Vi blir bombarderade med så mycket information hela tiden. Planeringsdagar som man måste tänka på, när ska vi vara ledig i sommer?!!! Har jag någon semester överhuvudtaget?

Jag som pedagog vet att den här informationen är så viktig för att vår verksamhet ska fungera...

Men som förälder får jag panik!!!!

KOM OCH HEJA!!

Underbara barn!!

Disussion mellan mig och pojke A, 2,5 år

A har lekt i ett annat rum, men kommer nu in till mig där jag sitter och leker på golvet.

A: Jag letar efter kona
Maria: Jasså? Letar du efter skorna?

A tittar irriterad på mig och spänner ögonen.

A: Nej, inte ssssskorna utan KOSSAMUMERNA!!!

Fick svårt att hålla mig för skratt. Han sa ju "rätt" från början. Det var ju jag som tolkade hans ord helt fel....

SNÖ!!

Vill verkligen INTE ha det nu!! Uteträning idag ju!

Jävla fjäsk och diskriminering!

Var bara tvungen att skrika lite.... Så less på mormorspedagogik!

Att älska och bli älskad

Måndag morgon.... Alltid lika tung. Jag kommer nog aldrig att lära mig... Om man är vaken till 2 på söndag natt så blir det alltid lika tungt att börja jobba klockan 7 på måndag morgon. Men jag är ju medveten och det är ju bara att acceptera. Jag fastnade i tankar igår. Dels via en diskussion med en ledsen vän, dels med erfarenheter och egna känslor.

Samma tankar dyker upp idag...

KAN MAN GE FÖR MYCKET AV SIG SJÄLV?

Ja, alltså om man lyssnar, tröstar och finns utan att få något tillbaka.... Står här med en ledsen liten pojke. Längtar efter mamma, pappa eller var det farmor som precis gick. Måste jag få honom att skratta? Han har väl all rätt att vara ledsen i den stunden. Han vet att någon av dem kommer och hämtar honom, men just nu känns saknaden så stor. Självklart måste han få gråta!! Men han måste ju också känna att någon ser hans sorg och hans längtan. Ha någon där som tröstar och lyssnar. Efter ett tag så försvinner ju ledsamheten och viljan till lek tar överhanden.

Jag har ju tidigare berättat om min ensamhet den senaste månaden, hur man liksom helt plötsligt känner sig bortglömd... När man inte är behövd mer så blir man liksom bortkastad. Något som tidigare varit, i mitt huvud, ömsesidigt. Ensam och ledsen, övergiven och varken älskad eller behövd. Man upplyser att man finns där. Om du behöver mig så finns jag för dig! Varför gör man så??!!! Men jag har inte varit behövd och inte heller sedd, inte fått tröst i min ledsamhet... Så helt plötsligt!! Något händer, och då finns man tydligen igen. Man är behövd. Vad gör jag då? Jo, jag ställer upp till 100 % på alla plan. För det är ju min vän... Men vart tog jag vägen? Förtjänar jag verkligen det? Men jag är ju tydligen så desperat att jag inte vill förlora igen :( Så då får jag väl bortse från mina behov några månader till.....

Helgen

Fredagen var ju ganska slitig. Jobbade några timmar för att sedan åka på begravning.
Det var så otroligt vackert och jag har aldrig blivit så tagen av en begravning som denna. Trots att jag inte stod personen alltför nära. Den var så personlig, så planerad och... ja...känslosam. Planen var ju att åka tillbaka till jobbet, och det gjorde jag ju. Men det fungerade inte alls, gick som i dvala och tillslut skickade min kollega hem mig. Snabbt klädbyte, sen ner till Jernvallen för träning. Jag backade helt i min tränar roll och valde att vara helt deltagande då vår gästtränare, Dan Nordfeldt, instruerade. Brände ur mig totalt och jag fick utlopp för både min sorg och ilska. Vad skönt det kändes efteråt!!!!

Lördagen bjöd på en lång sovmorgon. Kom nog inte ur sängen förrän vid 11. Så skönt!! Eftersom veckan varit ganska späckad så har hemmet förfallit. Maken och jag gjorde ett gemensamt ryck och hux flux var det fixat. Vännen D dök förbi och surrade lite, betalade lite produkter han beställt osv. Tjatade lite en extra gång om att jag verkligen borde dyka upp på den planerade inflyttningsfesten. Jag var ju egentligen inte så sugen, men sen är ju jag inte den som bangar fest heller. Dagen fortsatte med tvätten. Dotter åkte med en vän till dennes stuga i Axmar för övernattning och sonen satt insnöad vid PS. Dusch och en öl, bra musik och festasuget var igång. Maken var trött och lite smått grinig och ville helst sitta och stirra på tvn, vilket gjorde valet lätt. Fest så klart!!! En mycket trevlig sådan :) Även om avslutningen hade kunnat vara bättre

Vaknade till sol, vilket manade till en lång skön löp/lunk-promenad. Äntligen börjar kroppen komma igång efter den här idiottunga vintern. Men hoppar anmälan både till Lidingöloppet, halvmaran och vårruset. Vill inte känna stress när knäna inte orkar. Hem och så lite gårdsfix innan kaffe och dumle väntade i solen på altan.

Så här på söndag kväll så tycker jag att helgen varit bra :) Trots lite ledsamheter hos en vän....

MADEIRA

http://www.madeira-live.com/se/photos/general_views/pict1657_calheta.html

Inflyttningsfest...

Mycket gott!

Dagens...

Riktigt munter konstellation idag... Eller inte :( Begravning står på agendan, men någon timme på jobbet först. Inte riktigt motiverad för det egentligen. Men så fick det lov att bli iallafall.

Underbara vårväder!

Ni som har Facebook...

...har ju redan upptäckta att jag var mycket nöjd igår kväll. Vet att det inte alls är så märkvärdigt men för min del är det ganska stort att lära sig byta däck på bilen. Jag är en sån person som inte alls vill falla in som helylle tjej. Det ska inte vara självklart om du lever med mig att det är jag som står vid spisen och lagar mat, städar, eller vad det nu kan vara. Medan du, mannen, mekar med bilen, renoverar eller vad det nu kan vara. Sen finns det ju givetvis saker som jag inte kan göra av olika skäl. Mycket som är "manligt" handlar ju även om styrka och den har jag ju inte. Annat handlar ju om kunskap, som sällan finns med. Men jag har en vilja att lära och jag är uppvuxen med en pappa som varit all-fixare. Så man har ju sett och hört en del, även om han inte var så pigg på att låta mig vara deltagande. Även min mamma är "kunnig". Efter mina föräldrars separation så var det liksom vi tre tjejer, mamma, syrran och jag, som höll ihop. Ekonomin var inte den bästa och vi fick hjälpas åt med mycket. Det är väl liksom det som sitter i min ryggrad. Om något händer, om jag blir ensam vuxen av olika skäl, då ska jag kunna klara mig själv. I allafall när det gäller vardagsfixet (däckbyten, oljebyten, proppar, lampor mm) och det är ju sånt som jag upplever att jag har koll på.

I vilket fall så har ju inte bilen varit något som jag prioriterat eftersom jag inte haft körkort (tog mitt för ca 2½ år sedan). Då har det ju liksom varit maken som fixat med den, han och ev hans bror. Jag har inte varit intresserad alls. Direkt efter mitt körkortstagande så hade vi en gammal, rostig Mondeo. Inte den roligaste bilen. Det var liksom alltid fel på den och jag vågade knappt köra den eftersom jag jobbade flera mil ut i skogen vid det tillfället. Bättre att ta bussen än att bli stående vid vägen med pajjad bil. Men i somras köpte vi ju SAAB:en :) Ni som följt loggen ett tag vet ju det. Jag verkligen älskar den bilen och även fast maken är ägare på papperet så ser jag det som att det är min bil. Av den anledningen så bör jag ju helt klart även lära känna min bil. Eller hur?!! Så nu är jag intresserad vid varje mek och försöker göra så mycket jag kan själv. Gårdagens däckbyte gjorde jag i stort sett själv. Maken var med från början, svarade på frågor och instruerade. Sen gick han iväg och lät mig jobba. Vid två tillfällen behövde jag hans styrka eftersom det var svårt att hålla i däck och samtidigt snurra mutterhålen på plats,men det tycker jag är godkänt!! Så jag anser mig klarat det med Beröm, väl godkänt!! Visst håller ni väl med?!!!

Måndag...

Och vilken måndag sen :( Fortfarande kort om folk i huset, vilket innebär att jag jobbar över. Utan rast dessutom... Sen är man ju ganska sliten efter helgen. Jag vet! Självförvållat, men jag skyller ändå ifrån mig lite grann. Fick en förfrågan från mor och syster igår. De ska iväg, sista minuten, antagligen Sunny Beach och undrar om jag ska med. Men hur får man ihop den typen av pengar på mindre än en månad? Men vad skönt det skulle vara :) Bara fly bort, slippa tänka... Men åandra sidan, vi håller ju äntligen på att få lite sol och skönt väder här med :)

Hjälper våren...

...och vår källare...

Ja, vad säga?

Härlig kombination

Grupptryck

Så nu sitter man med en Redbull och ...... i handen... Hur f**n ska det här sluta?!!

Tidig morgon...

Efter flera nätter med dålig sömn så känner man sig supersugen att gå upp 6 en lördag. Men vad gör man inte för att maken ska vara glad. In i bussen, sen började alla visst bli lite törstiga... 7 på morgonen!!

BITCH

Idag har jag bråkat, tjafsat eller vad man nu kan kalla det med två vänner/bekanta.

Det är något som verkligen sänker mitt humör och gör att min dag blir så kass. Valde bort att svara på sms och valde bort att kolla inkorg enbart för att jag vet hur dåligt jag mår. Varför tjafsa via det skrivna ordet?!!!! Även fast man förklarar så misstolkas det. Uppfattas fel, man ser inte kroppsspråk och hör inte tonfall.... Inser att jag nog ska vara tyst. Varför engagera sig?

Strosade själv på bestämd mötesplats och inser att det kunde jag ju givetvis glömma. Men vad förvänta mig?!!

Mycket på jobbet. Fortfarande många sjuka och nu har jag och KI kört ensamma i flera dagar. Vi klarar täckningen för dagen men hur blir kvalitén Även det är ju kasst för humöret.

Fotbollen drar igång inom en månad, eller rättare sagt, matcherna drar igång då. Träningarna utökas i nuet och ordet fritid får åter en helt ny innerbörd. Av erfarenhet vet jag att tiden här kommer bli minimal. Men bilder kommer det väl mellan varven. Hoppas ni inte lessar ur på mig då. http://www4.idrottonline.se/templates/Workroom.aspx?id=138615

Resultatet av min kassa dag är ju nu att jag klippte min lugg själv, ser förjävligt ut och att jag givetvis inte kan sova.... Vrider och vänder, tänker och funderar, gick hit igen. Jag som börjar tidigt i morgon :( Tur att underbara manliga kollegan J är där och förgyller starten på dagen :)

Vilket muntert inlägg.... *mumlar*

Att välja det gottigaste

Äta ur kärnor ur gurkan, slicka av smör och kaviar. Sen råkar man visst bli mätt......

En annars bra dag, kan bli ganska tung

Stopp i avloppet. Vi ha ringt minst en gång i veckan under ca två månader, eftersom vi märkt att det runnit sakta. Vaktmästaren kommer, fixar, samma problem igen. Hur svårt kan det vara att rensa ett avlopp när man nu har det som yrke?! Nu är det alltså helt stopp. Jag skulle öppna och rensa själv nu, men fick förbud från andra. Vi FÅR ju inte hålla på själv... MEN!! Åh... Sen så ligger halva personalstyrkan på min avdelning i magsjuka och säkerligen samma procent bland barnen. Vet inte hur många blöjor som jag bytt idag. Handsprit är ett måste!!

Vardag och jobb

Underbart väder och rester från Skärtorsdagen :)

Måste bara säga...

... att jag fått mitt sms :)

...att jag fått mig en liten, men naggande god, pratstund :)

...att jag tyvärr var onåbar när tredje vännen skickade ord... :(

Men jag mår lite bättre nu :)

I morgon...

SÅ MÅNGA......

Nu börjar det bli tungt

Löpning gick kanon igår!! Vill bara skriva det. Om man nu hänvisar till knät. Inga problem alls och intervaller, utfall osv flöt kanon!! Värre med luftvägarna :( Hade inte inhalatorn med mig och efter ett par intervaller så fick jag verkligen inte luft. Det var riktigt obehagligt, promenerade med armarna högt och fick tillslut fart på andningen. Fortsatte löpa, envis som man är och väl hemma så var jag helt slut. Riktigt illamående, dyblöt av svett och med ett leende på läpparna :) Mycket skönt!!! Skriva kom ihåg lapp nästa gång så inte andningen hindrar.

Idag tar jag mina sista Kyäni. Vad tror ni? Kommer jag märka någon skillnad? Ska bli spännande att se. Jag inbillar mig ju att den gett mig lite mer energi men det kan ju lika gärna vara frukt jag ätit eller något annat. Det är liksom en kostnad som inte är försvarbar när man är pank, runt 400 kronor i månaden.

Jag sitter och kämpar med mina IUP:n från hösten. De är ju skrivna och klara, ligger på fil i datorn. Men eftersom inga av mina föräldrar ville ha samtal så blev det inte så att jag förde ned dem på papper. Så det är vad jag sitter och gör nu. Inte direkt jobbigt. Men lite små-drygt.

Samma sak med fotbollen. Fullt med olika möten. Beslut att fatta. Utomhussäsongen närmar sig med stormsteg och inom en månad tränar vi helt ute. Beställningarna för kläderna är äntligen sammanställd och lagd på hemsidan. Tjejerna har veckan på sig att bekräfta och betala. Själv ska jag försöka få föreningen att betala mina kläder. Jag köpte nya förra året. Så byter de sponsor och vi byter lagtillhörighet, vilket resulterar i nya färger. Men jag har inte råd med ett helt nytt sätt, inte nu. Dotters går på närmare tusen kronor med eget tryck och nummer osv.

På så vis hatar jag våren, så mycket utgifter liksom. Skor och kläder av alla de slag. Sonen behöver ny cykel. Bilen ska servas, dags att ta tag i gården. Allt hopar sig...

Sen det där med vänner.... Så jobbigt nu!!! :( Min underbara M-L känns så långt borta. Man chattar, messar osv. Men det är ju inte samma sak. Vill ha henne nära, prata, känna närhet. Saknar!!!

För att inte tala om vännen D som liksom försvunnit bara så där. Samma sak där, något sms, lite chat men om vad? Inget speciellt, bara väder och vind. Det är inte en sån vänskap vi har!!! Trodde jag iallafall.... När man får veta saker om honom via hans flickvän sedan 3 veckor tillbaka så funderar man ju starkt om man gjort något riktigt galet. Saknar!!

Sen så är vännen J i Göteborg hos sin pojkvän. Telefon avstängd för kärlek och mys ;) Men det betyder att jag inte får de där uppmuntrande smsen på en hel lååååååååång jävla Påskhelg :( EGO-hornen växer!!! Saknar!

Känns jag desperat? Jo, men tro mig... det är jag. Jag är en sådan sällskapssjuk människa. Inte så att jag inte kan vara ensam eller att jag är något vis kontrollerande. Men just att jag behöver prata, ventilera, umgås, känna mig behövd antar jag. Känna att jag kan ge något till någon annan. Men givetvis få stöd, tröst, uppmärksamhet mellan varven med. Jag känner mig som ensammast i hela världen. I en period då jag verkligen skulle behöva någon mest av allt!! :( Jag behöver närheten, axeln att gråta emot, den tröstande och värmande kramen.....

Men jag måste väl säga att det varit en lugn mysig Påskhelg. Mat hos svärföräldrarna, mat hos min mor och lite fest hos N+M. Lite lagom.... Jag känner mig ganska utvilad inför veckan och hur ofta är det man känner så?!!! Heter man Party-Prinsessan Maria så händer det ganska sällan vill jag lova ;)

Trots!

Slog upp min skada i veckan. Blir galen! Det är nog inte meningen att jag ska röra på mig. Men nu är det ju så att jag vägrar acceptera det och tejpar mitt knä idag. Känns som jag har ätit konstant i flera dagar nu och det är inget kul om man nu inte kan röra sig... Så nu j**lar är det löp som gäller!

Kvällen...

Kan ett glas vin och glitter-bh göra kvällen trevligare?

Påskharen!

Den där Påskharen är en klurig filur! Barnen och maken var och handlade (underbara tulpaner och röda Lindt Lindor till mig men det hör ju inte till saken) och när de kom hem hade någon placerat brev på farstukvisten. Utan att jag hört något! Konstigt! ;) I dem fanns korsord att lösa, lite kämpigt för att få sina ägg. Sonen var snabbast och fick hämta sitt på Altan. Därefter fick dotter springa upp till Balkongen för sitt ägg. Nöjda barn!

Bättre sent än aldrig...

Hinner ju dock inte få knoppar till Påsk ;)

Äggmålning!

Obligatoriskt för Långfredagens frukost