Nästa uppgift för dagen...

En tidig första Advent hos oss

Eftersom barnen åker till sin far på eftermiddagen så passar vi på att fira Advent en dag för tidigt.

Den här veckan kommer nog bli en av den tyngsta hittills :-( Barnen ska ha sin pappa-vecka... Julen är familjens högtid och jag är uppvuxen med traditioner som jag sedan fört vidare till mina barn. Sen har ju vi givetvis gjort om dem till våra. Kommer sakna dem mer än någonsin!!

Sitter i väntrummet....

...på HC. Det är överfullt och det känns som om ingen ropas in. Jag hade tid för 20 minuter sedan...
Det har gått mer än 14 dagar sedan jag insjuknade och folk i min närhet skäller på mig för att jag inte sökt läkare tidigare. Men nu måste jag! Min arbetsgivare kräver ju läkarintyg.
Min farhåga är att jag åter har fått halsböld :-( Hade det för något år sedan och det var riktigt vidrigt. Känner igen symtomen... Eller jag kanske vill det, söker efter en anledning till mitt mående.

Den jobbiga frågan...

Träffade jag? Eller han den smita vidare?

Lagom feber, sittandes på toa och blod som droppar ur näsan. Man känner sig riktigt pigg och fräsch.

Så helt plötsligt känner man en närvaro!! Något swischar förbi i ögonvrån... Något megastort och svart. På ren reflex tar jag min flaska med salva. Vet inte om jag träffade... Den kanske smet vidare. Jag vill inte veta!! Vågar inte titta...

Dag 14 - Klädseln igen

Sjuklig i över 39 graders feber :(

Raggsockor, fleece och plyschovvis är liksom ett måste under täcket i sängen....

Gjorde samma som Mia!

http://smartsontestpilot.se/opel/bli-testpilot/

Anmälde mig till att bli testpilot!

Förstår ni vilken lyx?! Om man skulle få köra en ny bil i en vecka, när man är van med Nissan Micra från 1984....

Dag 13 - Denna vecka

Nu är jag vid tisdagens inlägg, alltså ikapp snart :)

Den här veckan var det enbart tre dagars jobb planerat enligt schemat Det är min barnvecka så det var mys planerat, förbereda för advent och så. Men så blir jag sjuk igen... Brist på ork. Har varit hos J och delat upp våra julsaker och de har kommit hit, men jag har inte orkat göra något åt det än.

Sonen hade tid till Magnetröntgen idag. Obehagligt... "Vi vet ju diagnosen men vi vill ju utesluta tumörer" *ryser* Nu är det gjort iallafall, bara att vänta och se.

Ytterligare ett utvärderingsmöte med SIF ska genomföras och det i morgon. Innan dess bör jag ha sorterat alla matchkläder men det kommer jag nog inte orka. Får antagligen lite skäll av Kanslichefen. Men det kan jag ta.

Sonen har disco på fredag och Dotter har fest hos sin far på lördag. Jag kommer inte vara närvarande på någon :S Ovant....

På söndag är det ju Advetsmys hos min moster i Uppsala. Hon brukar ha det varje år,men jag har inte haft möjlighet att gå. I år blir det tydligen många i släkten som ska dit så det blir garanterat trevligt. Nu funderar jag dock på om jag ska dra ned till Stockholm på lördagen, kanske stråla samman med syster och umgås med henne lite på lördagen och sedan göra sällskap dagen efter. Eller kanske gå på den där, garanterat SJUKT BRA konserten med Sabaton i Arenan. Mycket man vill! Oavsett så måste jag kurera mig. Man kan inte gå och ha febertoppar varannan, vartredje dag....

Dag 12 - Vad har jag i min väska

Har ju skrivit om detta vid ett tidigare tillfälle... Säger det samma nu. Jag har sällan väska. Jag tar helst mobil, nycklar och plånbok i fickan. That's it!

Men jag har givetvis en handväska som jag använder, främst när jag ska till jobbet osv. I den har jag massor!!!

Fotot är från det gamla inlägget så telefonen är ju utbytt på Xperian, nyckelbandet är ett SIF-band nu för tiden. Men annars så är det en almanacka, läroplanen, den aktuella oriflamekatalogen, smink, handkräm, lilla mirakelburken, tuggummi, halstabletter, div hygienprodukter, nagelset, plåster, huvudvärkstabletter, näsdukar, spegel, papper och penna. Tror till och med att det finns snoddar och hårspännen kvar i väskan trots att det var flera månader sedan som jag kunde använda dessa :P

Dag 11 - Min syster

Vi är nog som natt och dag, jag och min syster. Inte bara till utseendet utan till sättet, åsikter osv. Om man inte visste så har jag svårt att tro att någon skulle ta oss som så nära släkt.

Men hon är min Lillasyster i vått och torrt och JAG ÄLSKAR HENNE!

Jag var 2 år och 10 månader när hon tittade ut och jag har svaga minnen, som sedan min mor har fyllt i, av att vi var ute och plockade smultron kvällen innan. Jag, mamma och mormor som jag har haft turen att bo granne med hela min uppväxt. Sen vet jag att jag lade mig och på morgonen var mamma borta. Sen minns jag inget mer och har inte heller någon aning om vad jag egentligen tyckte om min syster när hon kom hem. Men har ju fått reda på att jag bet henne i fingret vid något tillfälle och drog henne i håret vid ett annat. Men vilka syskon gör inte det ;) Senare kom jag på att man kunde ju skicka henne på ärenden. Man kunde ju säga åt henne att fråga om glass eller fika. Tyvärr hade ju jag en smart mor och hon överlistade mig varje gång.

Ju äldre vi blev desto mer oense blev vi och under tonåren har jag nästan bara minnen av tjafs och bråk. Retsamma saker, slagsmål osv. Men jag vet att vi hade fina stunder! Det var ju i den här vevan som mina föräldrar separerade och då vet jag att vi fanns för varandra och stöttade. Jag kan bara inte minnas det nu.... För vi växte ifrån varandra under de här åren.

Så blir vi vuxna... Hon studerar, lever singel liv som partyprinsessa i Stockholm. Jag gifter mig och skaffar barn med allt vad det innebär. Vi hade helt enkelt inte så mycket gemensamt de få gånger vi träffades. Men på senare år har vi tagit igen och nu närmar vi oss varandra åter.

Jag ser fram emot nästa gång vi träffas, som jag vet blir det på söndag i Uppsala då min moster har Adventsvaka. Vill se hur hon ser ut, hur hon mår.... För tyvärr vet jag ju att det inte är så bra med hennes hälsa :( Vi har nog ett och annat att prata om, stötta och trösta varandra lite. Fast det är ju kanske inget man gör med övrig släkt närvarande....

Dag 10 - Mina kläder för dagen

Dag 9 - Min tro

När någon frågar om tro så tänker jag genast religiöst Men sen så läste jag M-Ls inlägg för samma dag och hon hade en helt annan tolkning.

Om vi återgår till det religiösa så ser jag mig inte som kristen, men jag är gift i kyrkan, konfirmerad och döpt, precis som mina barn. Varje juldagsmorgon sitter jag, oftast ensam i Valbo kyrka under gudstjänsten. Det handlar inte om Gud för mig, utan harmoni. Ett tillfälle att rensa min själ, bikta mig för mig själv. Byta några ord med denna någon som påstås finnas där uppe bland molnen. Men NEJ jag tror inte på Gud och inte heller på någon annan Gud inom de andra religionerna. Men jag tror på något, att allt har en mening på något vis. Jag tror på att vårt öde är förutbestämt av någon så kallad högre makt.

Visst tappat några dagar....

Men ska försöka sammanfatta då :)

Uppdaterar

Eftermiddagens sömn gjorde tydligen underverk. Mår prima utan att överdriva :)

Så jobb i morgon!!

Dag 8 - För en stund...

...så trodde jag att jag skulle kunna lura mig själv med piller, inhalator och efedrin. Men ICKE!!! Nu ligger jag här i sängen och känner mig eländigare än någonson :(

Jobbade till 12 sen var jag tvungen att åka hem. Inte alls roligt, med tanke på att jag jobbar hela helgen. Vill inte missa helg-ob! Med tanke på hur min ekonomi har varit de senaste månaderna så behöver jag den verkligen.

Men man ska ju lyssna på sin kropp, det säger jag själv till andra. Så jag måste väl föregå med gott exempel. Men jag tänker inte ge upp morgon dagens jobb än... Tvångssova lite så kanske, kanske jag fixar det :)

Dag 7 - Min bästa vän

Nytt försök :)

Vänner har alltid varit viktiga för mig.

När jag var 11 flyttade så min bästa vän, E :( Ända till Småland!!! Det var jobbigt... Men vi höll kontakten via brevväxling och så småningom sms och mail. Jag reste ner till henne och hon upp hit. Vi håller fortfarande kontakten även om vi inte träffas lika ofta nu för tiden.

Under tonåren hade jag svårt med vänner, men hade många bekanta och "festa" kompisar.

När jag (alldeles för tidigt) blev gravid så träffade man ju nya bekantskaper och däribland ett par på samma föräldragrupp. Vi fick båda flickor och under den första tiden träffades modern och jag mycket, sedan blev det familj med familj. Av olika omständigheter, separationer och osämja så blev det iallafall tillslut så att jag fann mer gemenskap och vänskap i fadern och där fann jag ju min vän D. Han har stått mig nära och hjälpt mig många gånger när jag haft det kämpigt. Han har funnits där lyssnat precis som jag har gjort för honom. Tyvärr så umgås vi inte alls lika ofta som förr och det saknar jag. Men vi håller kontakten och ser till varandra :)

Det var ju även när dotter var liten som jag svarade på den där annonsen i Vi Föräldrar. Ni vet, den där en nybliven mamma sökte brevvänner. Hon planerade att vara hemma länge med sin dotter, precis som jag gjorde just då. Till min förvåning fick jag svar... Måååånga, låååånga brev blev det och alla har jag sparat. Hon vet allt om mig, hon lyssnar och finns för mig när jag behöver det. Det går inte en dag utan att hon finns i mina tankar och allt som oftast tycker man att det var så länge sedan man pratade fast det kanske var på msn igår. För det som en gång var brevväxling, blev msn och sen tillslut, efter många år, så träffades vi. Det var spännande, nervöst. För tänk... Jag hade ju lämnat ut allt om mig, hon kanske hade skapat sig en annorlunda bild av mig. Tänk om vi inte alls gick ihop IRL!!! Men det gjorde vi!!! Hon är min allra underbaraste vän! Min bästis! Vad skulle jag göra utan henne? MIN UNDERBARA M-L!!!

Dag 7 - Min bästa vän

Sliten.... Sjuklig!

Hon är underbar!!!

Återkommer!

Ingen bra morgon...

Eller... Barnen verkar pigga och glada. Klär sig och äter frukost. Allt är ok :-) Men så tycker jag ju att det är för kallt med jeansjacka när det är 10 minus. Då är det kört! Man är världens drygaste mamma som tvingar på världens fulaste vinterjacka som dessutom är förra årets modell. Kompromiss: Tjock tröja, scarf, mössa och jeansjacka.
Dotter är ändå inte nöjd men går med bror till skolan med hårda sura steg.
Jag packar ihop det sista och kan givetvis inte låsa upp dörren på bilen. Dunka, slå och värma. Kommer tillslut in, skrapar och borstar av snö. Sen kan jag ju inte stänga dörren när jag ska åka *asg* Men det som är härligt med manuell låsning :-) Så på väg, något sen men ingen panik. Njuter av det underbara vintervädret och nynnar till och med lite i bilstereons frånvaro. Så står det en timmerbil tvärs över vägen...
Vänta, vänta, vänta... Tillslut släpper han förbi oss. Nu skulle jag ha börjat. Susar vidare, parkerar men kan inte låsa upp dörrarna!! Så nu är jag helt plötsligt inlåst i bilen. Tar mig ut genom bagageluckan. Springer in... Det är lugnt! Brukarens make har redan gett medicin så jag kan pusta ut. Men frågan är...
Kommer jag in i bilen sen?

Satte visst julmusten i halsen under reklamen i CSI

Dag 6 - Min dag

Ja... Dagen idag började ganska lugnt. Jag har haft ledig dag och behövde ju därför inte stressa upp mig själv. Barnen klädde sig och skulle promenera till skolan när dotter börjar blöda näsblod. Det vill inte ge med sig. Hon har haft besvär till och från men nu var det ett tag sedan. Tiden rinner iväg och vi inser att de inte kommer hinna till skolan. Bara att hoppa i brallorna och ge dem skjuts i allafall. De hinner precis :)

Jag susar hem och hoppar i duschen, efter den obligatoriska Provivan. Inget fixande av hår då nästa etapp är till Effect. Frida skrattar lite smått när jag kommer in i sista sekund med en blöt rufsig kalufs. "Jag vill ha det riktigt kort den här gången!" Beordrar jag och Frida uppfyller min önskan. Min förhoppning är jag ska kunna se anständig ut till jul...

Därefter går jag till Specsavers (stavas det så?) De små gummipluttarna som håller glasögonen på plats på näsan har varit slitna och i helgen fick jag till och med skavsår. Dags att åtgärda!! 60 spänn!!

Vidare till min Oriflame-kollega som har butik med smycken och piercing. Jag skulle hämta lite kundmaterial och så tänkte jag äntligen göra slag i saken. Ett par nya piercings :)

Äntligen på väg hem för att möta upp en vän som var kaffesugen. Tiden rusar iväg och det är dags att hämta sonen.

Eftermiddagen går till läxläsning och hemmaplock. Jag får äntligen upp min hylla i köket efter mycket möda. Saknar snickarverkstaden vi hade i huset!!! Bara plocka det man behövde. Jag saknar ju en hel massa saker. Inte något man använder dagligen men som är bra att ha.

Dotter viker tvätt och Sonen plockar ur diskmaskinen medan jag lagar maten, Pasta med Bacon och Champinjonsås.

Sonen får sin medicin och lägger sig medan Dotter går till en vän... Sängen lockar men jag och Ostkakan (!!!) ska ju kolla på Playboy-bruttan Holly som ska vara med på CSI.

Man tager vad man haver ;-)

Dag 5 - Min definition av kärlek

Kärlek för mig är ju när man blir alldeles varm i kroppen och det pirrar i magen.

När man ler bara av att se personen eller bara vill röra honom eller henne.

Det finns ju givetvis olika sorters kärlek...

Du har den till:

• dina barn
• dina vänner
• husdjuren
• din älskare
• man/sambo
• osv....

Men om jag ska definiera kärlek så är det förhållanden mellan två älskande jag tänker på.

Att somna intill varandra och känna tryggheten, att vakna tillsammans och få en bra start på dagen.

Att känna när någon bryr sig och lyssnar på mig.

När man får mysiga sms som inte handlar om något, men som ändå gör att man ler resten av dagen.

Att få en överraskning, få maten serverad, kramen när du är ledsen....

Att känna att man betyder något och har ett värde. Att man är behövd...

Anledningen till att det är just den definitionen jag har idag är nog för att det är vad jag saknar så enormt just nu.

Fråga mig samma fråga om någon månad så blir nog svaret helt annorlunda....

Dag 4 - Vad har jag ätit idag (fast det blev visst igår)

Eftersom jag är en kaffetorsk med begynnande magsår så börjar jag alltid dagen numera med ett glas Proviva och en banan. Sen om det egentligen hjälper vet jag inte med det känns bra för mitt psyke iallafall. Så inga undantag den här morgonen. Medan kaffet puttrade och barnens frukost förbereddes så drack jag även ett glas Bravo Friskus. Tänkte testa om det är som de säger på reklamen, att man stärker sitt imunförsvar på naturligt vis och blir friskare. Jag börjar nämligen känna mig risig igen :( Frukosten bestod sedan av en vanlig Lingonlimpskiva med Gårdsost och det där efterlängtade kaffet.

Veckan som kommer blir ganska hektisk så därför ville jag göra mycket mat i helgen. Det är alltid bra med matlådor i kyl och frys, så lunchen bestod av Kalops med potatis och rödbetor. De som känner mig vet att jag är kass på att följa recept. Jag lagar nog ingen rätt lik den andra. Köttfärssås ena veckan är inte alls som köttfärsen den andra veckan... På gott och ont antar jag. Men så även med min Kalops då som idag smaksattes med tomatpure, chilisås och soya.

Det var ju här jag borde ha skrivit det här inlägget, för vem fattar inte att man är lite sliten när man kommer hem mitt i natten....

Kvällen avslutades på Livingroom i Sandviken där Sandvikens IF hade avslutningsmiddag för sina ledare, supporterklubb, damklubben, vipgäster osv. Vi bjöds på en mycket god och fräsch välkomstdrink som smakade jordgubb. Det måste ha varit mousserande vin i, den var väldigt somrig om det nu var passande. Middagen bestod av Kycklingfile med helstekt potatis och chilisås Vid sidan ruccola och sparris. Mycket gott! Därefter kaffe och avec...

Efter detta så intogs inget mer med tuggmotstånd.....

Lördag....

Borde man inte må ganska bra då?

Hade problem att komma ner i varv igår, mycket som rörde sig i huvudet. Sen när jag väl kom till ro, fick jag några skumma meddelanden... Så då var det ju kört igen. När huvudet väl har satt igång så är det ju liksom dömt. Men vid 3 tror jag att jag slumrade in, lagom för att bli väckt av Sonen. Han sov oroligt och åter var man stressad. Lyssnade... Gick och tittade... Nå väl några timmars sömn blev det tillslut men det var tungt när klockan ringde i morse. Hörde Sonen rossla, det var alltså därför han varit orolig i natt - Ventolinetime!

Får väl försöka få till en stödvila någon gång under dagen så man är pigg till kvällens Avslutningsfest med SIF. Men först måste jag ju fixa till lite avancerad matlagning så jag kan skriva något vettigt under Dag 4:s tema ;)

Bäddsoffa is da shit!

Tycker ni som jag att det är dags att skaffa en ny tv?!

Fredagsmys!

Mina små kom idag :-)
Mycket tråkigt att göra, packa upp till exempel.
Men nu slappnar vi av med obligatoriska Fredagsmys-drinken och pizzan blir klar lagom till IDOL!

Dag 3 - Mina föräldrar

Oj, hjälp!! Vad ska man skiva?!!

Mina föräldrar bor inte ihop... Frågan är om de någonsin älskat varandra överhuvudtaget. Det var nog liksom bara så att "Oups! Vi blev visst gravida" Så ska man hålla ihop och vara den där lilla familjen, ge syskon osv

I vilket fall... Min mamma var ju hemma med mig och min syster när vi var små. Hon var en sådan mysig mamma som pysslade, bakade, visade oss saker, gav oss ansvar. En sådan mamma som jag alltid hoppats kunna vara. Som vuxen har man insett hennes kamp. En kamp att göra det bästa för sina barn och samtidigt ta hand om sin alkoholiserade sambo. Visa stolthet utåt och vara stark. Och visst var hon det men 3 magsår senare med en tredjedel av magsäcken kvar så insåg hon nog att hon inte orkade mer. Jag var 14 när de separerade... Det gjorde mig inte så mycket och då i den stunden så påverkades inte vår tillvaro så värst. Vi var ju de tre tjejerna som vi varit hela tiden liksom. Mamma blomstrade ju upp, medan pappa gjorde tvärtom.... Jag har inte så mycket att säga om pappa tyvärr. Jag har liksom aldrig gjort något med honom och nu i vuxen ålder försöker jag hålla kontakten av pliktkänsla. Han är ju min pappa och jag vill honom väl. Mamma gick så småningom vidare och träffade en ny man. Någon som jag har gjort så mycket mer tillsammans med än vad jag någonsin gjort med pappa. De är fortfarande tillsammans och jag tror att de är lyckliga!

Dag 2 - Min första kärlek

Ja.... Min första kärlek, alla kategorier, är ju denna man, Joakim Larsson.

När man gråter sig till sömns för att han inte älskar mig tillbaka. När allt i ens omgivning förknippas med honom. När det är det enda som man pratar om... (Beklagar, Mamma!) Då är det så nära olycklig kärlek som man kan komma...

Men om vi ska vara seriösa då, så den riktiga första kärleken var ju i Jimmy Engström. Han var 2 år äldre än mig, gick i sexan. Han hade tjockt mörkt hår som jag så gärna hade velat känna på. Han var lång, vilket var bra då jag var längre än alla jämnåriga killar. Från hans håll fanns det ju inget intresse men det förstod ju inte jag utan skickade ett kärleksbrev till honom... Han tyckte ju att det var humor förstås och ville väl bara retas... Men han gav mig min första kyss, på Tobias tvättstugetrapp, mitt under Burken :D

Sen är ju frågan om det ska vara den första ömsesidiga kärleken... Den vet jag inte riktigt... Fanns någon flirt på en vecka eller två, och en oturlig historia... men kärlek. Måste nog säga att det var min blivande Make. Jag har inte känt mig älskad på det viset, mer än av honom. Där föll jag pladdask, som en våt fläck på golvet. Han hade allt som var viktigt för mig, längden (över 2 meter), långt hår och breda axlar. Tänk hur man värderade saker på den tiden *asg* Jag hoppas, eller vet väl egentligen att han blev lika förälskad där och då.... Vi fick många fina år...

Dag 1 - Presentera mig!

Ja... Hej, God dag! Maria heter jag :)

Skämt åsido.... En presentation av sig själv är ju sällan det enklaste och just nu är det svårare än någonsin känns det som. Men let's go!

Jag är pedagog och försöker vara det så väl på jobbet som hemma. Det är ju inte det lättaste, men försöka duger sägs det. På jobbet skriver jag, fast det är ju faktiskt inte mitt jobb just nu utan för tillfället arbetar jag som assistent inom LSS, handikappomsorgen. Ett yrke som jag inte har så stor erfarenhet utav, men som jag ser som en utmaning. Jag tycker ju om att arbeta med människor och är social så kan det egentligen vara någon skillnad (bortsett från olika behov) att jobba med stora eller små?

Jag har två barn, Sonen som blir 9 år i december och Dotter som nyss fyllde 13. Just nu är jag inne i en fas där jag starkt ifrågasätter mitt föräldraskap. Med Tonåringens hysteriska anfall och Sonens mer medicinska. Dessutom känner jag mig helt slut i själ och hjärta. Hur kan man då vara en bra förälder? Jag gör dock mitt bästa och som tur är så har mina barn en underbar Pappa med som gör sitt bästa.

Jag är en känslomässig person och styrs nog tyvärr alldeles för mycket av mitt humör. Är sällan arg, men när jag blir det så både säger och gör jag oigenomtänkta saker som jag sedan får ångra. Gråter som bara den till sorgliga filmer och kan även bryta ihop om någon berättar något tragiskt. Men jag ser mig oftast som en glad och positiv person och jag tror nog att majoriteten i min omgivning gör det samma. Sen är jag en tänkare, på gott och ont. Skulle nog kunna analysera sönder saker... Men ibland behöver jag också göra det för att komma vidare. Det är mitt sätt att hantera och bearbeta saker

Fotbollen har tagit större del i mitt liv eftersom jag är lagledare och tränare i barnens båda lag. Det är en intressant sysselsättning, men jag har kommit till insikt att jag borde avsäga mig mycket. Det tar mer tid och jag känner hur jag tas för given allt oftare. Vet att det är barnen som kommer förlora på det, eftersom det inte finns någon i nuläget som kan ta över,men jag måste tänka på mig själv.

Sen är ju musik en mycket stor del av mitt liv!! Konserter, spelningar, Spotify.... Vad vore livet utan musik?!!

Jag kan härmas med....

Underbara M-L hade den här i sin blogg. Hon hade hittat den hos någon annan osv. Nu snor jag den av henne.

Kan ju bli en utmaning med tanken på hur frekvent mitt bloggande har varit på sista tiden... Men jag ska göra mitt bästa och ni får ha överseende med att det kanske missas någon dag, men då får jag helt enkelt ta två nästkommande ;)

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Dagen efter...

Kallelsen till EEG kom redan under eftermiddagen så på morgonen dagen efter var det dags. Massa små elektroder skulle sättas fast på huvudet. Lite trixigt om man har långt hår. Men det går...

Sen måste man ligga helt stilla och helst sova. Inte det lättaste när det är ombyggnationer utanför. Men Sonen var jätteduktig och undersökningen gick snabbare än väntat.

På eftermiddagen åkte hela "familjen" och bowlade. Det hade varit planerat dagen innan eftersom Pappan fyllde år...

Igår fick vi det bekräftat... Sonen har Epilepsi :(

Så händer det....

Vad låter? *dunk, dunk, dunk*

Vänder mig....Måste vara grannarna... *tittar på klockan*

06.30, en halvtimme kvar att sova *dunk,dunk, dunk*

Vänder mig igen och inser att jag måste gå och titta annars blir jag galen.

HITTAR SONEN LIGGANDES I KRAMPER PÅ GOLVET I VARDAGSRUMMET!!!!

Vad göra? Ruska, ropa... Ringer 112... Det går inte att få kontakt, vi (jag och dotter) lägger filtar över honom, skyddar hörn och möbler. Håller i huvudet som dunkas mot golvet...

Ambulansen kommer inom en kvart... Niclas J (TACK FÖR DITT UNDERBARA LUGN!) med kollega kommer. De kollar alla värden och vid det här laget har kramperna avtagit. Vi åker mot Gävle länsjukhus, Barnavdelningen.

Där får en trött, disorienterad liten, STOR kille ligga med sin Teddy. Allt är obehagligt, kräk och tårar avlöser varandra. Sitta sovandes i mammas famn, titta upp, gråta lite mer... Väntan är lång när man sitter ovetandes.

Tillslut kommer läkaren, Erik Godås. Ibland har de verkligen fått till det, rätt person har hittat sin plats! För här kom verkligen en underbar barnläkare!! Han pratade med Sonen, inte över hans huvud. Han berättade för honom vad de skulle göra, varför de gjorde så osv. När det var motigt att göra de fysiska testerna så tog han av sig skorna och gjorde dem tillsammans med Sonen. Efter det så kräktes sonen ytterligare och somnade. Vi kunde prata ifred.... Blodprover skulle tas och EKG.

Det är kallt att ligga med bar överkropp!! Som tur var fick man ha filten på så fort plattorna hade fått kontakt. En sjuk sak i det hela... Sjuksköterskan som tog blodprov och EKG var BITTE!!! Ni som kan Sonens historia kommer väl ihåg den Gröna Elefanten Bitte?!! Inte?! När han låg på Barn förra gången, ni vet, förlamningen. Då fick han den Gröna Elefanten av just Bitte :) Även hon finns på precis rätt plats!! Det som är så viktigt med barn :)

Proverna var klara och Erik kom in igen och berättar att alla prover såg bra ut. Vi skulle bli kallade till EEG, men nu fick vi åka hem.

Om man utgår från bilder kanske...

För att kunna bo så måste man ju ha en säng. Så den inhandlades och monterades med mycket möda och svett. Inte det lättaste att göra själv. Men är man envis så går ju det mesta ;)

Man tror sig vara stark, att det inte ska vara några problem att sova själv. Men ack vad man bedrar sig. HAN! Hans varma kropp, hans andning finns inte där längre :( Så efter att ha bott ensam i en månad har jag inte sovit en endaste natt utan att vrida och vända, lyssna och sakna. Man funderar på vad som är rätt och fel. Vilka val man har gjort...

Det var ju fler som behövde säng och den var inte det lättaste att få till. Jag gav upp tillslut och fick kalla på hjälp. Maken *harkal*Barnens far kom till undsättning

I övrigt så har vi kommit på plats. Barnens rum är fortfarande ganska tomma tyvärr och de har med sig packning som om de ska på semester varje gång de kommer hit :( Men det får väl lov att vara så under den här övergångs perioden. Vi har en ganska fin hall och ett mycket väl fungerande kök. Vardagsrummet är i ordning men det saknas en bättre tv, då det är mycket viktigt för barnen här. Så de 3 (!!!) som vi har duger liksom inte. Man måste ju ha en STOR!!

Hur känns det då?

Det känns förjävligt!! Så mycket värre än jag någonsin kunnat tro... Visst jag har min frihet, jag bestämmer själv. Det är inget bråkande... Men jag är ensammast i världen!! Från att ha haft ett ganska socialt liv så har alla försvunnit. Ingen hör av sig, ingen vill hitta på något. Så nu när jag skulle kunna flyga och flänga hur mycket jag vill, vad gör jag då? Jo, jag sitter ensam med ett glas vin... Enormt deprimerande och patetiskt....

JAG LEVER!!

Det har bara varit så otroligt mycket runt omkring så jag har inte kunnat sortera.

Var börjar man liksom skriva när huvudet är i ett enda virrvarr?

Så frågan är, hur ska jag återberätta?

Men nu kör vi iallafall :)